Mitt namn är Qiang Jinlao – Det här är min berättelse (del 2)

Det var den tredje morgonen i det andra segmentet. Solen steg snabbt på den klarblå himlen, samtidigt som en frisk vind blåste från norr. På excersisfältet stod redan ett par grupper och drillade, om ett par timmar skulle många av dem vara döda. Andra, de som inte var lika lyckligt lottade, skulle få bära fruktansvärda mentala sår, och önska att även de strukit med. Jag tog ett djupt andetag, fyllde mina lungor med den kalla morgonluften och gick med bestämda steg mot den uppställda plutonen. Sergeant Najid Tarim stod vid sidan om dem med en allvarsam blick. Hans ögon lyste av lika mycket förväntan som fruktan. Vi var alla redo. Jag gav honom en snabb nick och ställde mig framför mannarna. Hans djupa och kraftiga röst hördes över hela förläggningen när han gav några snabba kommandon som fick plutonen att röra sig likt en man. Najid var en klar tillgång för rörelsen, han var den perfekte soldaten. Lojal, kunnig och med en obändig vilja.

Genom stadens gryningsdis ljöd plötsligt larmen, stunden var kommen. Rörelsens första bataljon hade inlett sitt anfall. Nu var det vår tur att bidra till Ordanas befrielse. Jag beordrade Sergeant Karim att dra bort plutonen från staden. Mannarnas öde var därmed beseglat, ingen av dem skulle överleva dagen. Jag visste att jag kunde lita på Najid, han skulle inte misslyckas. Själv hade jag en annan uppgift, en uppgift jag gladeligen utförde. När alla runt mig sprang mot porten, gick jag själv åt motsatt håll. Mot förläggningens mitt. Överste Su satt på sitt kontor och skrek order till försvarsbunkrarna på andra sidan staden. Hans gälla stämma fick mig att rysa inombords när jag halvsprang uppför trappan. Väl utanför dörren rättade jag till uniformen och antog en barsk min. Kapten Tang, ropade han. Vart är din pluton? Jag svarade inte. Jag fortsatte gå lugnt mot hans skrivbord. Överstens ögon började leta panikartat efter sitt vapen. Det satt som vanligt kvar i hölstret som hängde vid dörren. Den dåren, tänkte jag. Han är lika förutsägbar som alltid. Jag njöt av hans alltmer skräckslagna uppsyn. Överste Su, sa jag. Möt döden som en man. Jag drog upp min snidade officerskniv och satte den i hans hals. För Ordana, för vårt folk, var de sista orden denne gouzaizi hörde innan livet lämnade honom.

Tiden var knapp. Inget fick gå fel om vi skulle lyckas bryta igenom Legionens linjer vid Gorakullarna. Vi visste att förstärkningar var på väg. De fick inte komma fram innan vi tagit kullarna! Det var nyckeln till seger. Kunde vi kontrollera dem, skulle vi kontrollera två tredjedelar av Ordanas industriella kapacitet. Legionen skulle vara tvunget att dra sig tillbaka, Konsortiet skulle förlora dess ekonomiska bas i hela sektorn. Att fortsätta kriget skulle bli alltför kostsamt. Vi visste det, de visste det. Nu skulle allt avgöras. Sergeant Tarim ledde sina mannar i ett rakt frontalangrepp mot Legionens center. Jag tog en mindre kontingent för att överraska deras vänstra flank. Allt hängde på att Najid skulle lyckas hålla uppe intensiteten i anfallet tillräckligt länge för att vi skulle ha en chans med vår våghalsiga manöver. Alla stred tappert den eftermiddagen. Många klarade sig inte, men vi lyckades! När dagen övergick i kväll tog jag sergeant Tarims hand på andra sidan Gorakullarna. Vi hade krossat det sista försvaret av Ordanas centrala industriområden. Allt som återstod var att konsolidera våra vinningar och rensa upp bland de otaliga fabrikskvarteren.

Det skulle dock snart visa sig att vi hade tagit ut segern i förskott. Vi hade inte räknat med Konsortiets fulla inblandning, och de värden de hade investerat i Ordana. Prestigeförlusten skulle bli alldeles för stor om de släppte Ordana så, för dem, lättvindigt. Om dagen hade varit lång, var det inget mot vad natten skulle bli. Redan innan vi nådde de yttre kvarteren med vår huvudstyrka hade vi tappat kontakten med de främre scoutförbanden. General Gozhou beordrade dock fortsatt framryckning, förblindad av utsikten om en slutgiltig seger. Fiendens eld hittade honom först. Legionen hade inte varit så naiva som vi trott. In på scenen trädde styrkor som till fullo var lojala mot sina herrar, de stred med samma intensitet och benhårda vilja som oss. Vi hade inte en chans när två hela bataljoner av Legionens utomplanetära elitstyrkor kom mot oss från tre riktningar. Endast sergeant Tarims hjältemod räddade oss från total utplåning. Han täckte ensam den smala reträttväg som fanns vilken ledde oss tillbaka över kullarna och vidare in mot Ayuins virrvarr av gator. Som genom ett mirakel klarade sig även Najid. Det var i alla fall hans förklaring, att det var ett mirakel, men jag tror mer det var Legionens egen arrogans som hjälpte honom att fly dess käftar. Deras egna utlagda minor räddade oss från en fullständig katastrof när vi i panik rörde oss bort från slagfälten. De kunde inte avancera mot oss med full styrka.

Upproret var över. I skenet av några få tända ljuslyktor skingrades vi i stadens utkanter. Vi hade satt allt på ett kort, nu återstod bara spillror. Vi blev förråda! Legionen måste haft vetskap om vad som skulle ske. Det finns inte en chans att de hade kunnat få förstärkningar så tidigt annars. De hade väntat ut oss, hållit sina bästa enheter i omloppsbana runt Ordana, redo att intervenera när stunden var kommen. Någon inom Rörelsen hade sålt sin själ för några birr. Kriget var förlorat, vår älskade hemvärld förlorad. Jag överlevde den dagen, men mitt liv var ändå beseglat. Mitt folk kanske en dag förlåter mig, Kartellen kommer inte göra det. Innan mina banemän når mig hoppas jag kunna ta förrädaren med mig i graven. Det får bli min sista gärning. Ett sista offer i rättfärdighetens namn. Må ikonerna ruttna i deras själsliga fängelse för deras svek av mitt folk.

Jag skickar denna korta redogörelse till min släkts arkiv med hopp om att den blir antagen för framtida generationers begrundande.

Undertecknat,
Qiang Jinlao

Category(s): Pelarkvadranten
Tags: , , , , , ,

9 Responses to Mitt namn är Qiang Jinlao – Det här är min berättelse (del 2)

  1. Dessa texter är fullkomligt lysande. Ert arbete uppskattas grymt, både material i produktion och allt som postas här.

  2. Härliga texter, inspirerande! Ni har inte funderat på att skriva stats el äventyrsfrön på karaktärer som är med i berättelserna?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *