En nyårshälsning från Pelarkvadranten

Gott nytt år!

Vi skall börja med att tacka för ett väldigt roligt år med bloggande, skrivande och diskuterande. Det har varit fantastiskt. Vi hoppas att ni har haft lika mycket nöje att läsa det vi har skrivit som vi har haft att skriva det. Vi kommer idag ge den sista tjuvtitten i kampanjmaterialet, passande nog 2012:s sista timmar.  Hoppas det skall smaka. 

Vi i Syndikatet  ser fram emot ett kommande år med textarbete och bloggande.

Tills dess vill vi tacka er alla.

Adam – Syndikatet

SIVASSYSTEMET – MYSTIKENS BONING

I Pelarkvadrantens ena hörn ligger det i stort sett bortglömda Sivassystemet. Detta nära på isolerade system långt från Den tredje horisontens traditionella färdrutter huserar endast mindre gruvkolonier, någon enstaka handelsstation, och den sällsamma månen Karast, omtalad av ett fåtal, än mindre besökt. Här, där Jahangirflottan är systemets enda beständiga kontakt med omvärlden, och där ekon av en svunnen tid fortfarande ljuder genom tomheten, går de förstkomna ensamma och lever helt avskilda från den zenitiska expansionen. Av de fåtal fraktare som når systemet, ibland av ren nyfikenhet – många gånger av dryckenskap felberäknade kalkyler vid portalhoppen – framstår Sivas och dess planeter som en plats där tiden stått stilla, och där mystiska skeenden har format en värld där främmande realiteter styr. För en förstagångsbesökare kan systemet te sig kargt, men för den ihärdige lockar ofantliga rikedomar bland de få himlakroppar som vandrar runt stjärnan. Lycksökare finner sig dock varnade, för systemet är hårt bevakat av, märkligt nog, beskyddande korsarer och misstänksamma moguler.

PLANETEN SIVAS

Få planeter i hela Den tredje horisonten kombinerar en sådan imponerande uppsyn med en samtidigt undanskymd tillvaro som Sivas. Denna jättelika stenplanet draperas av en gulbrunaktig atmosfär ovanför en slät och påfallande strukturlös jordskorpa. Dess ogästvänliga och närmast statiska väder gör även det sitt till för att Sivas ska framstå som en av Pelarkvadrantens mest ointressanta himlakroppar. Frånvaron av aktiv plattektonik…

GRUVVERKSAMHETEN

Sedd från rymden framstår Den stora rännan som ett gigantiskt sår som går tvärs genom planeten i nord-sydlig riktning. Djupt nere i Sivas innanmäte fann äventyrliga besökare tidigt ådror med rekordhöga koncentrationer av bauxit. I många cykler hölls det hemligt av små handelsgrupperingar verkande i Marakanda. Vid Marakandas kollaps föll dock denna kunskap i glömska, ända tills flottans nomader hörde historier om enorma rikedomar från ättlingar till de handelsmän som en gång åt sig feta på inkomsterna. Väl medvetna om vilka problem som kunde uppstå med kvadrantens andra fraktioner beslöt mogulflottans kaptener att endast påbörja småskalig verksamhet, tillräcklig för att hålla nomaderna välbesörjda. Än så länge är det storklanen Korijaq som ombesörjer de största brytningarna, även om flera andra försöker slå sig in på marknaden.

 

JAMALS KANTINA

Bland de hundratals gästarbetare som sliter i rännan är Jamals kantina ett välkommet vattenhål, samtidigt som det är en birrslukare av stora mått för den kortsiktigt tänkande besökaren. Ledd med järnhand av den bortgångne Jamals dotter Ashira sitter kantinan strategiskt på en klippkant nästan mitt emellan de två största gruvkolonierna; Jerhyns prospekt och Södra fyndigheten. Då kantinan är smått underdimensionerad för de horder av törstande arbetare som beger sig dit varje kväll kräver det både ett starkt sinne och viss hjälp av den lösa administrationen som finns att tillgå på Sivas. Jahangirättlingarna är givetvis fullt medvetna om att hundratals arbetare utan underhållning att tillgå snabbt förvandlas till en orederlig hop, och ställer därför välvilligt upp med allehanda ordningspersonal. För nyanlända är ett stopp på Jamals kantina ett givet inslag – och förmodligen det enda inslaget som ens är möjligt eller värt mödan.

Kantinan fungerar som kombinerad mötesplats och…

HANDELSSTATIONEN LOULAN

För de olyckliga fraktare som nekas landningstillstånd på Karast, och saknar syfte på Sivas, erbjuder handelsstationen Loulan det enda vattenhålet i systemet. För evigt förankrad av Sivas och dess stjärnas lagrangepunkt följer stationen på behörigt avstånd dess långt större herre. Likt många av rymdstationerna som cirkulerar i Pelarkvadranten är Loulan en rest från en tid när systemen bildade en sammanhållen enhet och hade resurserna till att både bygga och underhålla ett nätverk av utomplanetära mötes- och handelsplatser. För Loulans del har cykler av försummelse lett till att endast några få delar av stationen fortfarande är funktionella. Vad som en gång var ett myller av kommers är numera bara en påfyllnadsdepå för långväga fraktare. Loulan underhålls av en brokig skara av människor från alla håll och kanter av Pelarkvadranten som hamnat på stationen av tvivelaktiga skäl.

KARAST

Sivas till befolkning största hemvist är också systemets till storlek minsta himlakropp. Då Sivas är en stor ogästvänlig och monoton planet kontrar Karast med höga toppar och djupa dalar, i vilka bördiga jordar endast bryts av porlande bäckar och oframkomliga bergspass. Denna bjärta kontrast mellan gult och brunt och vitt och grönt, stort och smått, skapar en aura av mystik som bara förstärks av den strikta samhällsordning som råder på månen.

Det sägs att Karasts bondebefolkning utgörs av ättlingarna till endast tio familjer som på deras färd genom kvadrantens system fann månen i stilla ensamhet runt Sivas. En liten oas bland långt större, och ogästvänligare, vidunder. Karast förblev länge okänd bland den breda massan av kolonisatörer och kunde på så vis utveckla en kulturell och samhällelig komposition som fick mogna i sin egen takt. Kanske var det en kombination av denna struktur och de täta släktbanden som gjorde att en tämligen unik bonderepublik uppstod i utkanterna av de förstkomnas expansion. Varje dalgång med bosättningar på den bergiga månen hade varsin representant i bonderådet. Rådet samlades i en av de få dalgångar där inte en enda dadel kunde förmås mogna, den dalgång där månens enda större samhälle sedermera skulle utvecklas – Meddain. I närmare 500 cykler löste bönderna sina gemensamma problem på denna plats, som dock på senare tid förvandlats till en maktens och förtryckets centra.

MEDDAIN

De trånga och upptrampade gatorna av smuts och jord slingrar sig ormlikt runt staden. Så till den grad att ovana resenärer lätt går vilse bland de snarlika västra kvarteren, där hus och människor blandas till en enda röra av utsnidat cederträ, beiga kaftaner och förvirrande återvändsgränder. Kom vi inte härifrån, Yusuf? Nej, din dåre, vi ska höger vid nästa korsning. Hitåt! Liknande konversationer hörs jämt och ständigt bland nyfikna stuvare som tar en välförtjänt paus från de fraktare som anländer till Karast.

I stadens östra del, på Opalkullens mjuka sluttningar, reser sig Lotusbrödernas maktboning som en lätt slumrande och samtidigt ständigt vakande leopardliknande skapelse. Palatsområdet upptar närmast en femtedel av staden och innefattar både ett observatorie, ett bibliotek och boningar för samtliga av prästerskapets bröder. Höjt över stadens trånga boningar står det som en ständig påminnelse om den makt som emanerar från palatshusens korridorer. Dess kalkvita tak och silverbeprydda ornament gör att det under vissa timmar av dygnet skiner med en intensiv glöd som sprider sig långväga, även utanför dalgången.

LOTUSBRÖDERNA

Karasts styrande maktskikt sägs härstamma – enligt de som säger sig hysa vetskap om månens historia – från en värld långt bortom kvadrantens gränser. Deras exakta härkomst är det ingen som egentligen vet, förutom troligtvis brödernas innersta krets. Det spekuleras alltifrån en sekt utsprungen från Dabaran till en religiös furstegruppering på Sadaal. På senare tid har även vissa velat hävda att de har sina rötter bland det så kallade Nätverkets ledarskikt, men likt allt som kretsar kring Lotusbröderna är det endast vilda gissningar. Den rådande uppfattningen, och det de flesta kan enas kring, bland de fåtal lärda som bemödat intressera sig för denna lilla avkrok i Tredje horisonten är dock att dessa präster för många cykler sedan anlände till Karast under en svår kris som de utnyttjade för att upprätta en stark maktbas. En maktbas som de sedan använde för att i en brutal konfrontation krossa den rådande republiken och införa en reaktionär teokrati.

TANZUL – DEN FÖRBJUDNA ZONEN
Innan Lotusbröderna kom till Karast hade få en tanke på att besöka Tanzul – den karga saltplatån nära månens norra vändkrets. Högt uppe bland Penchegbergen, och långt borta från de frodiga dalgångarna i söder, bryts månens monotona samspel mellan dalgång och bergstopp av en vidsträckt och vindpinad högplatå. Endast ett fåtal växter klarar av den fientliga miljön där de gömmer sig räddhågset i djupa sprickor, som ömsom uppstår ömsom täcks igen av det tjocka saltlagret som kväver och fräter på marken. Trots den ogästvänliga miljön leder…

KALA

Över miljontals cykler har gasplaneten Kala långsamt vandrat in mot sin stjärna – och därigenom omvandlat hela systemets fysiska skepnad. Vad som började som en liten gravitationsstörning av ett okänt objekt inte långt efter systemets födelse, har oundvikligen lett till en dödsdans mellan den – i relation till dess fångvaktare – lilla gasplaneten och det långt större brinnande klotet. Kalas färd har visserligen stört Sivas omloppsbana tillräckligt mycket för att förändra dess ekologi till det sämre, men samtidigt gynnat Karast genom starka tidvattenkrafter som omformat månen.

Kalas komposition och prospekteringsmöjligheter är föga känt, och endast sällsamma historier om underliga radarekon och märkliga små himlakroppar av okänt material och form runt gasjätten cirkulerar bland handelsmän utöver hela kvadranten. Fram tills nu har fokus legat på de betydligt mer lättåtkomliga naturtillgångarna på Sivas.

 

Category(s): Coriolis, Övrigt, Pelarkvadranten, Syndikatet
Tags: , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *